Visst är det underbart när man vaknar upp och är på grymt bra humör? Nu när jag har börjat träna på riktigt igen känns allt mycket enklare att göra och humöret är på topp. Igår var jag och Sofia på ett ”Indoor Walking”-pass (Det blev ingen aerobicstriptease, för det fanns inte plats för oss båda, men om två fredagar. Då jävlar ska vi visa hur smidiga och sexiga vi är!) och det var hur jobbigt som helst. Man stod där på sin maskin och jobbade och svetten riktigt rann om en. Nu har jag alltså träningsvärk och är hur nöjd som helst. Jag ska nog gå på fler pass. Jag behöver någon som skriker på mig. Det finns ett boxpass på torsdagar som jag funderar på. Då kan jag göra pappa nöjd också.
Nä, nu ska jag ta och fixa i ordning något att äta och sådan ska jag ner på gymmet igen. Jag har verkligen blivit träningsnarkoman igen…
