Vem visste att äta på Mongolisk buffé kunde vara så roligt, och vem visste att det skulle vara på min bekostnad? Saken var den att jag la upp mat på min tallrik och gick till kocken så att han kunde steka den. Problemet var bara att det inte fanns någon kock där. Där stod jag då med min tallrik och visste inte vad jag skulle göra. Det enda logiska var att gå tillbaka till mitt bord där mina kompisar satt och beklaga mig över saknaden av kockar. Då sa de till mig att jag skulle fråga efter kocken, vilket jag även gjorde. ”Vet du var kocken är?”, frågade jag till första bästa servitör. Detta var då fel gjort av mina kompisar som tyckte det var jätteroligt eftersom jag såg så borta ut och att servitören blev förvånad. Resten av kvällen bestod därför av ”Vet du var”-skämt, men det är ju trevligt att man kan roa folk.
Dock fick även jag skratta, för längst bort i hörnet satt det en familj med massa barn, och helt plötsligt sa en av tjejerna helt seriöst: ”Jag ljuger faktiskt inte. Jag skvallrar bara” och på en gång blev ljudnivån runt vårt bort ungefär tio gånger högre.
Och varför har jag valt en sådan otroligt tråkig bild till detta inlägg? Jo, för bredvid oss satt världens tråkigaste par. De bara satt där och var tysta och sura. De pratade inte ens med varandra, och de åt knappt heller! Dessutom stirrade tanten på oss så fort hon fick tillfälle. Hur tänker de egentligen!? De går till en mongolisk buffé för att äta middag och så äter de inte och pratar inte med varandra. Jag förstår mig inte på vissa människor. Själv åt jag fem gånger, vilket jag ångrar nu i efterhand, men vad ska man annars göra på en buffé liksom?
