Trots tvivel på mig själv och irritation på min prestation fick folket i datorsalen höra att jag fick 5,5 på första mattetentan när jag började skrika och hoppa. Jag fick alltså en 5:a på tentan, och det hade jag verkligen inte räknat med. Jag trodde jag skulle få en fyra efter att jag klantade mig på sista uppgiften, men uppenbarligen hade jag inte klantat till mig så mycket som jag trodde.
Det ironiska är att jag inte förstår mattekursen jag har nu över huvudtaget. Den är totalt ologisk för mig. JAg får inte ihop det alls. Så jag har alltså gått från en solklar 5:a till att vara nöjd om jag ens blir godkänd på Linjär algebra. Det är väl bra?
