Vid ungefär halv ett inatt kommer jag sluta vara tonåring. Jag har då levt i 20 år, och det är ändå rätt lång tid, och det har hänt väldigt mycket måste jag säga.
- Jag har gått från att nästan behöva stödmatte till att få MVG i ämnet och vara en av de bästa i hela skolan på det
- Jag har kommit femma i häcklöpning på SM tre gånger
- Jag har flyttat till Malmö från Stockholm
- Jag har haft fem pojkvänner
- Jag har varit med i Metro två gånger (okej, om en månad så har jag det)
- Jag har gråtit sju gånger
- Jag har fått en spricka i nyckelbenet
- Jag har haft en mängd olika frisyrer och hårfärger
- Jag har gått sex år på gymnastik
- Jag har hjälpt en tv-hallåa att köpa spikskor
- Jag har åkt med ett skelett på tunnelbanan och gått med det på Drottninggatan
- Jag har tagit sönder fönster på ett helt hus
- Jag har fått ringa efter en ambulans
- Jag har bråkat med Kronofogden (Deras fel, inte mitt!)
- Jag har bråkat med Tele2 (Deras fel, inte mitt!)
- Jag har bråkat med ICA (Återigen inte mitt fel…)
Ja, jag kommer inte på något mer för tillfället, och när jag ser på det så här känns det ju inte så mycket faktiskt, men när man lägger till alla vänner jag har fått, hur jag har fått ett mycket bättre självförtroende och börjar tycka om mig mer och mer ju mer tiden går är det rätt bra ändå. Imorgon får man se om det ändras något. Troligtvis inte, men man vet aldrig…
