Man får inte spendera en hel dag framför datorn när det 25 grader och sol ute. Att jag inte skulle ha något emot att göra det är en sak, men ut skulle jag. Därför tog jag min filt och tidning och lade mig på gräsmattan utanför min lägenhet. Tanken var den att jag skulle ligga där och lyssna på en podcast och i alla fall få lite D-vitamin i kroppen. Ett enkelt uppdrag för många, men jag har en fråga till er: hur klarar ni av att ligga där i solen och bara ligga där? Jag kunde inte ligga still. Det bara gick inte. Jag kände mig så varm och äcklig, och filten var klistrad mot min rygg/mage. Det var inte direkt så att jag låg där och njöt precis. Istället hoppade jag runt där på min filt och bytte ställning från mage till rygg till sittande ungefär var och varannan minut.
Jag låg där i solen och tänkte att jag måste vara ute i solen någon gång i alla fall, och rätt som det var märkte jag att det började bli behagligt. Hade jag lärt mig att uppskatta solen och dess förmåga att få en att känna sig äcklig?, tänkte jag. Jag låg därför kvar där och njöt ett tag innan jag öppnade ögonen och upptäckte att anledningen till att jag njöt var för att jag hade skugga över hela mig. Så mycket för min nyfunna soldyrkargen…
// You are simply not allowed to spend a whole day infront of the computer when it is 25 degrees and sunny outside. That I wouldn’t mind doing it is one thing, but I was going outside. That was decided. I therefore took my blanket and magazine and lay down on the lawn outside my apartment. The thought was that I was supposed to lay there, listening to a podcast and getting some vitamin D in my body. A simple task for many, but I have a question for you: how do you manage to just lay there in the sun? I couldn’t lay still. I just couldn’t. I felt warm and disgusting, and the blanket was sticked against my back/stomach. It wasn’t exactly pleasant to lay there. Instead I jumped around switching position from stomach to back to sitting every other minute.
I was laying there in the sun thinking that I have to be out in the sun sometime, and just like that I realized that it was starting to become pleasant to lay there. Had I begun to appreciate the sun and it’s power to make you feel disgusting?, I thought. I therefore lay there enjoying the moment before I opened my eyes realizing that the reason I was enjoying laying there was that I was completely covered in shade. So much for my new found sun worshiper gene… //
Jag hittade en kompis
// I found a friend //
Det var helt omöjligt att få fokus på blomman…
// It was impossible to get the focus on the flower //
