Vid skrivandet utav det här blogginlägget, har jag och Dennis Widmark inte ens känt varandra i ett helt dygn. Ibland sker saker dock väldigt snabbt och sedan han gled in på Stortorget för snart 24 timmar sedan, har jag varit med och tvingat honom strippa offentligt på stortorget, vi har fördömt extroverter och deras skadliga umgängeshetsande betande, och vi har korsat så väl Norges som Tysklands gränser (om än något bildligt), och nu har jag dessutom fått äran att författa ett gästinlägg på hans blogg.

Men vem är då jag? Kort och gott: Johan Nilsson, 23-årig juriststudent från snapphaneskogarna i nordöstra Skåne, spexande centerstudent. Men mitt inlägg ska inte handla om mig, utan om en hipsterklädd tidsresande doktor. ”Doktor vem?” kanske läsarna frågar sig, och då inser man plötsligt att den vitsen funkar mycket sämre på svenska än på engelska…

Flera av mina kompisar försökte under flera års tid övertala mig om att ge Dr. Who en chans, men efter ett par försök att ta mig igenom en eller två episoder fastnade jag inte. Tills en dag då en skäggig göteborgare med lockigt hår uppmanade mig att ge serien en sista chans. Eftersom kombinationen skägg, lockigt hår, och göteborgska får mina knän att bli alldeles svaga fick han sin vilja igenom, och efter att ha sett avsnittet ”Blink” var jag slutligen fast på riktigt.

Vad har då detta med något annat att göra? Jo för att ett av de första samtalsämnena att dyka upp i min och Dennis begynnande vänskap, var just Dr. Who. Vilket faktiskt är ganska passande eftersom tv-serien är en utmärkt metafor för vänskap. Den kan ha sina plågsamt konstiga, udda och töntiga ögonblick som endast de involverade förstår sig på. Den kan ha sina fantastiska ödesförändrande ögonblick. Den kan ha stunder när man helt tröttnar och bara vill stänga av skiten. Den kan ha stunder när den bara får en att sprudla av glädje och älska livet.

Så med de orden hoppas jag Dennis, hans pojkvän och Karl (vem du nu är) får en solig och trevlig semester, och att alla andra tar till vara på nya och gamla vänner, samt aktar sig för gråtande änglastatyer. Don’t even blink!