Jag kom på att jag inte har visat mitt studentplakat, och det behöver verkligen visas. Har ni sett något sötare!? Nu låter jag väldigt egenkär, men faktiskt. Jag var otroligt söt när jag var liten! Om mina barn kommer se ut som mig när jag var liten kommer jag skaffa minst tio stycken. Tanken på massa minidennisar springandes runt mina ben är ju helt underbar. Detta är en av anledningarna till att jag inte vill adoptera. Jag vill ha mina gener i mina barn. Jag vill att de ska vara lika söta som jag var när jag var liten. Jag vill kunna se att det är mina barn. Mina egna… Visst, när man adopterar älskar man barnet precis lika mycket som om det skulle ha varit ens eget, men just nu känner jag att det inte känns rätt. Det finns inget med mig i barnet då. Men vem vet? Jag kanske ändrar mig när det är dags att tänka på barn…
Undra vad som gick fel bara så att jag slutade vara så söt…
