1104 dagar… Så många dagar har det gått sedan jag bloggade här sist. Det är en hel del dagar. Varför det har tagit så lång tid för mig att blogga igen är rätt lätt att svara på – jag tröttnade. Bloggandet hade blivit något tidskrävande, och jag kände inte att jag hade något intressant att skriva om.
Efter den långa frånvaron är jag dock tillbaka, och det enkla svaret på varför är att jag nu har tid. Jag har nämligen tre månader med arbetslöshet att ta död på innan jag påbörjar mitt femte och sista år på min utbildning. För att jag inte ska bli totalt uttråkad har jag därför bestämt mig för att det här ska bli en sommar där jag låter min kreativitet flöda på de sätt som faller mig till smaken. En del av denna kreativitet har jag tänkt mig är skrivandet. En del som en gång i tiden var en stor del av mitt liv, som jag dessutom uppskattade, men som jag lät dö ut. 
En kompis till mig sa till mig att det är lite fjortisaktigt att blogga när jag berättade för honom att jag funderade över att börja blogga igen. Jag kan hålla med honom till viss del. När jag läser mina gamla inlägg på den här bloggen, och min förra blogg, känner jag att mitt språkbruk inte var det bästa, och att jag var lite väl personlig ibland. Dock tycker jag att bloggandet inte behöver vara fjortisaktigt. Det blir vad man gör det till.
Eftersom det faktiskt har gått 1104 dagar sedan sist jag bloggade har jag av naturliga skäl förändrats. Förhoppningsvis till det bättre. Den uppenbart största skillnaden, som ni ser ovan, är att jag har skaffat glasögon. När jag började på min utbildning för fyra år sedan hade jag perfekt syn, men år av stirrande på svarta tavlor i dålig belysning och på datorskärmar under skolarbeten har gjort att synen inte var som den var. Jag är dock inte så ledsen över det, för jag har alltid velat ha glasögon då jag tycker det är bland det mest tilltalande som finns. En annan väldigt viktig förändring är att jag nu har en pojkvän som jag har varit tillsammans med i tre år. En pojkvän jag inte kommer berätta så mycket om då han är omöjlig att få på bild och inte delar min syn på sociala medier, men jag älskar honom ändå.
Mycket har som sagt hänt under tiden som har gått, och jag kommer berätta mer om det senare så att inte detta inlägg blir för långt. Jag är i alla fall tillbaka här på bloggen som jag har gett en ny, mer stilren, design som tilltalar mig mer. Det ska bli roligt att börja skriva igen. Hoppas ni tycker det med.